Detta dilemma om perfektion ? Så trött på att ständigt alltid gå ett steg mer i min inriktning i livet, den där oändliga jakten på att vara alla till lags, hitta de inre, vara lugn, hitta nya möjligheter att göra något, alltid vara igång .. Men va gör man på köpet ? Stupar.. Trött o utmattad inne i själen ! Less på att alltid vara så ambitiös o ha de perfekt.. Vill vara vara perfekt mamma, perfekt sambo,ha perfekt hem, göra min vänner glada o nöjda, minst hinna träna 1 gång varje vecka, aktivera hunden, laga mat o bara vara glad..

Men om man är så trött inom sig att man inte orkar då ? Den där kampen att jag ska o jag ska , ja kan o ja kan.. Men vill ja ? Orkar jag ? Fan .. Där kom nedslaget ! Jag orkar inte.. Inte just nu, inte idag, kanske imorgon , kanske sen.. När ? Panik skapas.. Fly ! Rädsla vad andra ska tycka o tänka..

Våga känna sig nedbruten, är de ett nederlag ? Måste man alltid va lycklig,skratta o hitta glädjen varje dag ? Måste allt vara så perfekt ? .. Jag ställer höga krav på mig själv ! Jobbigt.. Ibland kommer den där känslan av kvävning , den där känslan som tar en så hårt att man bara vill försvinna för ett tag.. Känslan som är oförutsägbar.. Den kommer bara, pang boom.. Hjärtklappning , yr .. Jag hinner inte känner jag ! Men .. Ja tar ett steg till o försöker orka.. Ja klarar det, jag klarar ju allt annat !

Känslan att strida mot sig själv, vad betyder det, vad är ja för nån ? Haha.. Låter ja knäpp ? Mina funderingar av känslan att aldrig räcka till, kanske jag gör de för någon och att någon tycker de, mina närmsta .. Maybe ! Men jag då, vem är jag ?

Varför är jag så hård mot mig själv som alltid vill andra väl ?

En tanke, flera känslor, ett grubblande om något som trycker på i min hjärna.. Kan inte förklaras och se, men ord kanske någon förstår !

Ha en fin dag / Nina